R I C C I S ❤

Jag ska inte klaga eller gnälla över att allt är knas nu, för det är det kanske inte. Eller klart det fortfarande är knas, när andra problem försvinner så kommer det alltid nya. Men grejen är att det är faktiskt helt ärligt lite bättre nu, det känns som en sten har lättat från hjärtat. Så sjukt skön känsla.. Härligt. Känner att jag har mycket att göra nu förtden, men jag gör ingenting ändå. Iallafall, som sagt!  Allt är inte knas, men jag känner att jag tappat bort mig själv någonstans på den här långa vägen, men ändå inte för det känns som jag känner mig så som jag själv är nu, det känns som jag känner mig själv bäst. Att ingen kanske förstår mig helt.. Men ändå så känner jag att jag har folk som förstår mig. Känns även som jag 'tappat' många av mina vänner på den här långa vägen. Jag blir ledsen när folk skriver till mig och undrar varför jag inte 'hörde' av mig till de när jag var i hbg? För det första, så tycker jag att jag skrev ut det på blogg, och på bdb så hade det varit så att ni verkligen ville träffa mig, kunde ni smsat mig, ringt mig vad som helst. Det borde inte vara så svårt.. Ni undrar varför jag inte hörde av mig, det är absolut inte så att det var för att jag inte ville träffa er, det var för att jag inte tänkte på de.. Ni har ju glömt mig. Det är bara sanningen helt ärligt. Varför kunde inte ni höra av er till mig? Ni kunde ju det när ni fråga varför jag inte hört av mig. Hallå, vadå det är absolut inte så att jag inte vill träffa er men det låter bara så fel när ni säger så. Tycker ni har fel, vadå jag sa inget. Bdb, blogg, ni kunde vetat. Asså det är bara så sjukt fel.. Och så säger ni "kom till min skola" , men vadå?! varför kan inte ni komma till mig, varför ska det vara mitt ansvar att träffa er.. Det är ju ni som bor där och inte jag, absolut kunde jag med höra av mig! Men det var ju inte meningen, jag trodde de flesta visste, jag skrev tillochmed sms till de flesta. Bara sjukt.. Förlåt men jag stör mig på det. För jag saknar er, saknar er allihop men det är bara konstigt. Men det är klart, antar att man vet vilka som är ens riktiga vänner nu, vilka som är äkta. Vet ni hur mycket jag längtar till helsingborg eller, men vet snart inte vad jag har att längta till.. Ni har förändrats så sjukt mycket under bara en sommar, det är så inte er, jag känner inte de ni är nu. Jag känner ju de gamla så som ni var förr. Kanske ska jag inte säga att ni är dåliga som ni är nu, det är ni absolut inte , men jag trodde bara inte ni , just ni skulle förändras så mycket.. Tyvärr. Men det kanske så verkligheten är, kanske så livet är. Men tro absolut inte att jag kommer hänga med er så som ni är, för tiden förändras men inte jag, klart jag med förändras men inte så. Asså det är en skillnad. Jag har alltid varit så som jag är, kan inte förklara för vill inte skriva ut för mycket. Men det bara är så.. Jag hoppas iallafall att ni kommer älska mig för den jag är fortfarande, och jag kmr till hbg den 24e , om ni nu skulle höra av er.

Sen att det är lite små knas med dig, det är för att du kanske självär förvirrad. Vet absolut inte vad jag ska göra, ska jag göra så som en viss person säger eller ska jag bara ta en dag i taget. Jag känner mig så förvirrad så borta, varför kan allt inte bara vara som förr? Nej antar att det inte är så det ska vara, tiden ska förändras, tiden ska gå, men tycker att tiden går så sjukt snabbt, men ändå så känns allt som igår det känns som igår jag började på kunskap, det känns igår som det var jag träffade sabina för första gången och allt det där. Livet är inte alltid rättvist kanske, men någon balans kanske det borde finnas iallafall.. Kanske någonstans kommer det en punkt i mitt liv där jag bara vet att jag kan släppa allt, men ändå är allt bra. Kanske isolerar jag mig för att jag inte orkar mer.. Nej kanske inte. Men jag saknar dig, ja saknar dig, jag saknar dagarna det var vi. När det alltid var vi, vad vi än hittade på för skit. Det kanske var dåligt det vet jag, men hur lycklig var jag inte då? Skulle absolut inte tacka nej till de tiderna, så sjukt underbart allting var med er.. För varför? Jo, för att det var inte många som gillade att jag gjorde som jag gjorde, men jag visste att vad jag än gjorde så fanns ni alltid där, exakt det, för jag nästan, inte isolerade mig ut från andra, men liksom jag brydde mig inte på samma vis..
Eller tiderna med Johanna, Emelie, Jasmine och allt. Den som säger att det där med "banden" på tågen inte var kul, att då när johanna gick ut genom fönstret i sin tvättstuga, att kvällen då vi kollade på skräckfilm och satt och skratta. Den som säger att vi inte var för härliga då, den ljuger helt ärligt.. Underbara tider som man aldrig glömmer, ni vet de där småsakerna som gör ens liv värt att leva? Eller då jag, sabina & felicia träffades, ni vet den dära kvällen. Det är de små sakerna i ditt liv som ger dig lycka, de där små stunderna du har med folk du älskar.. Det är de som är underbara, och det är de ni ska leva för. Tro mig jag kämpar varje dag, för att jag en dag ska få det som jag vill, jag kämpar varje dag för att allt en dag ska få ett lyckligt slut. Jag ska inte säga något, men jag tror, jag tror att den dagen snart kommer.. Kanske ska man aldrig ge upp, men snart ger jag upp, men det lär nog ta ett bra tag tills det ändå.
Känner att texten är lite för lång, så slutar här för den här gången, haha. Kanske skriver mer någon annan dag, känner att ingen kommer läsa den här ändå men det gör ingenting. Forsätter väl mer någon annan dag :) Tycker nte texten hänger ihop så mycket, men det gör som sagt inget..

Vad jag ville få ut av den här texten? Egentligen ingenting, ville bara skriva av mig, det är min blogg och om du inte gillar det kan du gå.. Men annars var det väl att ; Sluta aldrig kämpa!