en text om mig. folk dömmer mig ofta ganska lätt, utan att de känner mig. oftast på ett annorlunda sätt, så när de väl lär känna mig, så inser de att jag faktiskt inte är sån. men ibland kan det skilja lite på hur de dömmer mig. men man kan säga så här, det är svårt att lära känna hela mig. för jag har olika sidor av mig själv, men försöker alltid att vara glad & ja. sen har jag för många hemligheter, sånt jag håller för mig själv och det är inte många som vet. jag lyssnar på nästan all sorts musik, men lyssnar oftast på musik som är för andra typ deprimerande eller något. andra tycker det, men jag tycker att den har bra text och så. lyssnar oftast mer på texten, än på själva rösten eller så. ibland kan jag hata låten, om jag inte vet vad de säger, men ser jag sen texten så kan jag älska den! jag brukar skriva massa låt-texter, olika texter som jag kommer på lite överallt. sjunger alltid i mitt huvud typ. så egentligen är jag ganska djup, jag har ofta väldigt många tankar om saker, livet & så. men d et är heller inte många som vet. kan ibland börja gråta för att jag tänker på massa olika saker, men det är typ ingen som har sett mig gråta. ibland får jag humörsvängnigar lätt, kan bli så sjukt irriterad på en sekund, och vara glad den andra. men något jag hatar, är när tex. mina vänner tror att de vet så mkt mer, när jag ändå alltid har rätt tillslut, och jag hatar också när folk kallar dit en, ja till de eller så. sen snackar de typ ändå inte bara med mig, så sjukt onödigt. kan störa mig på småsaker. står ofta för det jag säger också. Jag är en ganska öppen, ganska lätt att lära känna, om någon börjar snacka med mig, kanske berättat jag mycket, men de känner mig ändå aldrig helt. jag gillar inte att bo här i stockholm, för det känns tomt. skolan är bara uur tråkig, kan inte riktigt beskriva, men jag saknar kunskapsskolan, gemenskapen alla hade. det är definitivt inte så här. sen saknar jag mitt rum, och ja, staden. tänk alla dagar då man bara var på gröningen, kunde cykla ner dit på kanske tio minuter, sen träffade man alla där. alla hbg-festivaler, tivoli och all ting.
det är sånt jag saknar, det är sånt som gör mig glad. ganska så små saker, kan betyda väldigt mycket för mig.. jag har gör ofta misstag, småmisstag eller sådär. fredagen den 13e februari, gjorde jag också ett misstag. inte bara ett, utan två, tre. helgen innan det, var däremot underbar ;) tror det var helgen innan det. alla mina kyssar har inte betytt något, kanske bara typ med en person. folk ser mig ofta som ganska osmart, men jag är mycket djupare än vad mina vänner vet, och därför faktiskt smartare än vad alla tror.
om jag verkligen vill något, så kan jag. kan vara uppe sent på natten, eller ja 3-4 och bara tänka på en massa olika saker, blir typ aldrig trött heller. jag älskar att vara ute med mina vänner, och bara ha kul, liksom jag kan nästan inte vara hemma en fredags-lördagskväll. i hela sjuan, har jag gjort ganska så många misstag, mitt liv har förändrats på något sätt. och även jag har förändrats sen ungefär förra året. jag försöker att inte bli sur på småsaker, och är någon sur på mig, så bryr jag mig knappt längre, om det inte är någon som betyder eextremt för mig. men det är oftast inte så, för jag orkar knappt bry mig längre. jag gillar katter, och hur jag började kall as katten måste nog bero på mina så ganska gamla vänner, som jag har känt sen väldigt lång tid. jag bodde i thailand tills jag var tre år, men många tror att jag är född i sverige. jag har inte så stor släkt, och varje gång någon säger något om min pappa så blir alla förvånade över mitt svar. över att jag säger att jag inte riktigt bryr mig kanske. men kanske hade det inte skadat att ha en vid sin sida.
men det är sånt jag är van vid. jag har gått igenom så mycket än de flesta kan föreställa sig, men det är ingen som vet om det. men ändå har jag alltid känt
kärlek, på något sätt. för jag vet hur mycket en person kämpar för mig varje dag och det är inte ofta jag faktiskt visar hur glad jag är. jag vill ha en katt här nu, för då känns det inte lika ensamt. jag försöker att alltid finnas där för mina vänner. musik gör mig alltid glad. om jag kan, så lyssnar jag altid på musik, så lyssnar nästan hela tiden. mitt liv är kanske inte perfekt, kanske går det upp & ner, men även jag har mina glada stunder, och de flesta beskriver mig som en glad person. jag skäms oftast inte, och jag vågar göra rätt så mycket. jag tänker ofta på hur mitt liv hade sett ut om det var annorlunda, men jag tycker att jag är stark, för jag vet att det inte är många som hade klarat sig igenom allt jag har gått igenom, jag har gått igenom så mycket mer, innan jag lärde känna de flesta av mina vänner. saker som praktiskt taget ingen vet. Min enda riktiga barndomsvän, som jag har känt sen jag var tre, är Nikita. jag bodde hos henne under någon period, när jag var mindre. & hennes första resa utomlands gjorde hon med mig, till kanarieöarna. vi bodde i ett eget typ hus, det var sjukt kul, även om vi småbråkade ibland. hon är som en syster till mig, även om vi inte träffas så ofta.
/for good and bad times, ricci. 
