it's not how good you are, it's how good you want to be
jag vill lägga ner just nu, för nu tvivlar jag på mig själv igen. Nej. Det gör jag inte, men jag litar nästan inte på mig själv i det här läget. Falska förhoppningar. (Falska förhoppningar kan också bli motsatsen, jag kan göra om det så saker blir dåligt. Jag kan må dåligt över något, som inte ens är så som jag tror..) Jag överanalyserar saker. Jag kan göra en sååå liten sak, hur stor som helst så det inte finns någon gräns. Jag gå och tänka på det, i dagar. När det i själva verket kanske inte alls är så som jag tänkt. Jag vet det, men ändå så händer samma sak hela tiden. Jag måste sluta tänka så mycket hela tiden, jag tänker alldeles för mycket så det bara blir för mycket. Jag måste leva för dagen, för stunden. Det gör jag, men jag är för nyfiken på livet för att bara låta det vara.
Man kan aldrig veta hur någon annan känner, om man inte frågar denne personen SJÄLV. Men, där kommer det, den personen måste också berätta sanningen för dig.
