Klarar du att släppa in någon, så klarar du att släppa ut någon igen
Varför blir det aldrig som man har tänkt sig. Jag förstår inte. Vad var det som hände egentligen. Vi blev äldre och med tiden blev inget som beräknat. Jag vet inte om jag kan säga att kärlek existerar, det är många gånger då jag verkligen känt att kärleken är det mest underbara på denna jord, men sen rasar allt och kärleken blir till ett brinnande helvete fullt av hat och ilska.
Jag förstår inte att det går så snabbt. Du träffar en person, umgås och du noterar varenda rörelse han gör. Du blir som förälskad i hans leénde, sättet han tittar på dig, sättet han rör sig på. Varenda gång du slår på mobilen så hoppas du att han har skrivit ett sms eller att du har några missade samtal. Han ringer ofta för att enbart höra din röst. Ni ses i princip varenda dag. Du blir som besatt och du tänker på honom i rytm med dina hjärtslag. Hans namn kommer med i nästan varenda mening, du snackar om honom till dina tjejkompisar och plötsligt inser du att du är kär. Du försöker inbilla dig att det inte alls är så, så snabbt kan det inte ha gått. Hur i all sin dar kan en främling ta sig in i ditt hjärta på mindre än en vecka?
Det stämmer inte, inget stämmer längre. Han slutar höra av sig, och det blir du som jämnt får skicka sms och ringa. Du får inga svar tillbaka. I ditt huvud fryser allt till is och du vet inte längre vad du ska göra. Det dyker upp en massa frågor som du redan vet svaret på, men du vill ändå ställa frågan. Hade han ljugit för dig, var allt en endaste stor lögn redan från första början, skulle han få dig att gråta? Minuter blir timmar, timmar bli dagar, dagar blir veckor och veckor blir sakta till månader. Dagarna utan honom känns som evigheter. Du känner att du inte kan vara utan honom, du måste göra något men du vet inte vad.
Det är för svårt att inbilla sig att känlorna är falska, inget kan ersätta dem känslorna du känner. Det finns inget du önskar mer än att han ska komma och hålla om dig och säga att allt blir bra, jag har bara haft så mycket att göra älskling, allt blir bra igen. Varje gång du vaknar hoppas du på att du har ett sms från honom, där han skriver hur mycket han har saknat dig. Du är för ung för det här men ditt sinne är mycket äldre, du vill inte visa någon hur du känner. Skulle det hända att du släppte någon tår så skulle du skylla på att du fått något i ögat. Du vill leva upp till allas förväntningar.
Det har gått för lång tid, och du inser att du inte kan vara utan honom, det enda du hör är hans röst. Så fort du blundar så är det honom du ser. Du måste rena huvudet från alla bilder och minnen och lyssna på ditt hjärta. Du måste släppa taget och öppna nya dörrar där du kan vara glad. Tänk så lätt det är att släppa in en person i ditt liv, men att glömma en person som en gång varit en stor del i ditt liv det är svårare än svårt. Men klarar du att släppa in någon så ska du klara att släppa ut honom igen. Det lär ta sin tid, men det går...
