sometimes I get lost, in my own head
Vet ni vad? Jag var så grymt sur innan, så jag var jävligt nära på att skriva ut ett inlägg där jag tänkte skriva hur mycket jag önskar att jag bara kunde få vara jag någongång, att jag ville få vara tonåring, hur mycket jag ibland hatar att leva mitt liv. Eller, egentligen så tänkte jag skriva så mycket mer än så, tänkte förklara för er alla hur mycket allt ibland bara känns tomt. Men sen nu lugnade jag mig och då "glömmer" jag allt vad jag nu skulle skriva. Så är det ofta, jag tänker ofta i mitt huvud nu ska jag skriva de.. och de och de. Men när jag väl lugnat ner mig glömmer jag allt, jag vet inte hur många gånger jag bara haft lust att skriva ut alla problem, allt här. Men när jag sätter mig här så blir jag lugn.. Anyways it's easy to fake a smile. Jag är nere på botten, igen. Suck varför klarar jag mig aldrig? Tar tid innan jag tar mig upp igen. Dagarna går upp och ner, det är bergochdalbana igen. Ibland mår jag illa för att allt är så kasst.. Hur dämpar jag min ångest? Hur dämpar man smärtan?

Kommentarer
Postat av: josefina
jag finns alltid bebis, det vet du!
-iluu
Postat av: two olsson sisters
Snygg sida! =)
/Sofia
Trackback
