Sad but true story. Just like life.

Saknad. Det är vad jag känner. Känner saknad till allt som just nu är uppochner. Menar inte bara en sak, utan en till.

Ena sekunden har jag glömt dig. Liksom där är tomt. Men sen öppnar jag ögonen, inser verkligheten och ser att.. du är inte borta ur mina tankar.

Nä. Vet inte vad jag ska säga, och vet inte riktigt om jag vill skriva ut allt. För att en del kan missförstås, så lätt, och sen vet jag inte riktigt om jag kan skriva ut allt.. Förut kunde jag göra det, men ja jag vet inte.. Vet inte om jag vill att alla ska läsa, med tanke på att jag inte ens vet vilka som läser. Men så öppen som jag är, så svarar jag alltid om någon frågar mig irl.. Vet inte faktiskt. Har skoljoggen imorgon. Så måste sova nu, NATTI :*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0